Oct 19 2013

Gastkramande sci-fi i bioaktuella Gravity

Höstens stora filmhändelse utan tvekan premiären av sci-fi-thrillern Gravity med Sandra Bullock och George Clooney i huvudrollerna. Gravity är regisserad Alfonso Cuarón som ligger bakom äldre pärlor som Children of Men (en av mina favoriter).

 

Nu har jag bara hunnit ett klipp från filmen, så helt hundra på att den lever upp till förväntningarna kan jag förstås inte vara. Men det mesta för att den är helt fantastisk. Tydligen har självaste James Cameron sagt att Gravity är den bästa rymdfilm som någonsin gjorts. Dessutom har Gravity fått toppbetyg i princip överallt. Eller nja… SVT:s recensent tyckte att manuset var lite väl tunt och att man satsat överdrivet mycket på maffiga specialeffekter. I övrigt tycks dock de flesta hålla med om att Gravity bjuder på en oförglömlig upplevelse. Särskilt de inledande 15 minuterna som ska vara något av de mest intensiva och gastkramande som någonsin filmats. Sandra Bullock som och Geirge Clooney som spelar astronauter kastas omgående in i ett skräckscenario som inte går att beskriva.

 

Gravity har premiär den 25 denna månad. Jag ska se den då.

 


Oct 15 2013

Elijah Wood oväntat bra som seriemördare

I lördags såg vi (alltså jag och min sambo) en överraskande bra skräckis. Närmare bestämt nyspelningen av den gamla kultrullen Maniac av legendariske William Lustig. Helt klart en av de bättre rysare jag sett på senare tid. Bara det faktum att Maniac handlar om en knivgalen seriemördare kändes uppfriskande. Jag har hunnit bli hjärtligt trött på allt övernaturligt vid det här laget. Inte en till vampyrfilm till på ett bra tag för min del, den saken är då säker.

 

För övrigt visade sig Elijah Wood som spelar titelrollen vara alldeles utmärkt. Jag trodde inte att Wood han skulle skulle passa i den här typen av roller. Jag har länge betraktat honom som en smula lättviktig och i klar avsaknad av den svärta som krävs för att trovärdigt porträttera en dockmakare som talar med sin döda (gravt promiskuösa) mamma och springer runt på Manhattan och skalperar kvinnor. Men det visade sig att den gode Elijah var helt perfekt castad. En bra skådespelare helt enkelt. Faktum är att filmen som helhet var en stilren och återhållen fullträff. Jag vågar till och med påstå att den här nyinspelade versionen är en bättre film på alla sätt och vis än Lustigs kultförklarade original från 1980.

 


Oct 7 2013

Därför gillar jag skräckfilm

Jag har alltid varit väldigt svag för skräckfilmer av det blodigare slaget. Riktigt rysligt ska det vara. Nu blir man ju som vuxen inte skrämd på riktigt av rysarfilmer. Men en gång i tiden blev jag ju faktiskt rädd på allvar, alltså som barn kände jag mig aldrig helt säker på att alla yxmördare, zombies och vampyrer som förekom i populära filmer enbart var påhitt. Kanske var jag rentav räddare än andra barn i min egen ålder. Jag tror nog det här är förklaringen bakom att jag i vuxen ålder uppskattar ganska extrema filmer. Under tidiga tonåren försökte jag utmana mig själv och se grisigare och grisigare filmer som Zombie Apocalypse och Cannibal Ferox, för att visa att jag klarade av det, att jag vågade. Taktiken tycks ha funkat, jag är inte rädd längre. Däremot har jag utvecklat en stark kärlek till genren som sådan. För mig är välgjord skräck en ytterst hög konstform.

Inte särskilt skrämmande yxmördare

Inte särskilt skrämmande yxmördare


Sep 4 2013

Filmer som bygger på spel sällan lyckade

Av någon anledning tycks det vara utomordentligt svårt att få till bra långfilmer som bygger på ett tv- eller datorspel. Vi har genom åren utsatts för en rad mer eller mindre gruvliga brott mot våra sinnen och allt vad god smak heter på det här området. Street Fighter, Mortal Kombat, Super Mario, Tomb Raider, Doom och många fler. Lysande spel men fullkomligt usla filmer. Nu finns visserligen undantag, men de är försvinnande få. Samma sak tycks gälla även åt andra hållet, om än inte i lika extrem form. Spel som bygger på bra filmer når sällan de förhoppningar som fästs vid dem.

 

Varför ska det vara svårt?

När spel med film-förlaga inte blir mindre lyckade beror det ofta på att man inte lagt manken till och tagit fram ett bra spel. Många av filmbolagen har helt enkelt valt att se spelen som en del i marknadsföringen av filmen och stressat utvecklarna att ta fram ett färdigt spel lagom till premiären. Ett annat alternativ är att de inte satsat tillräckligt mycket pengar på spelproduktionen. Något som är svårt misstag, då det i regel krävs minst lika stora resurser för att producera ett spektakulärt och uppseendeväckande spel som krävs för motsvarande film. Att spelbaserade filmer sällan blir lyckade beror till stor del på usla manus. Man inser inte att en skral och enkel historia som fungerar i ett spel inte håller måttet i en långfilm. Eller så struntar man i saken av precis samman skäl som vi precis gått igenom avseende spel baserade på filmer.

 

 Kan bara bli bättre

På senare år har lyckligtvis en förändring kunnat skönjas, i varje fall i liten skala. Det enligt min mening första bra spelbaserade filmen är Silent Hill från 2006. Förhoppnings kommer fler exempel att följa. Jag kommer hur som helst att fortsätta bevaka ämnet och rapportera här på bloggen. Nu jag för övrigt spela lite filminspirerad roulette på www.casinosidan.com.


Sep 4 2013

Zombies och Sci-fi – När det nördiga blir mainstream

Zombies, vampyrer, splatterfilm och andra och andra genrer inom skräckfilm som för inte jättemånga år sedan var på att förbjudas är idag vardagsmat. Gränsen för vad som är acceptabelt har med andra ord flyttats. Samma sak gäller science fiction-genren. Det är inte många år sedan ett intresse i den riktningen såg som ytterst suspekt och närmast hårresande nördigt. På åttiotalet vågade få i vuxen ålder ta steget och öppet erkänna att de gillade exempelvis Star Trek.

 

Gränserna flyttas framåt

Mycket har lyckligtvis hänt sedan åttiotalet. Idag är det snarare lite coolt erkänna nördiga intressen. Vad detta beror på råder delade meningar. Vissa hävdar att nörden blivit cool tack vare IT-samhällets framväxt och att så många forna datatöntar nu är ledare för världsomspännande företag- Det kan mycket väl vara en del av sanningen. Min tolkning är dock en annan, eller snarare två andra. Jag vill hävda att den ökade acceptansen och spridningen av tidigare marginaliserad kulturella företeelser som sci-fi och skräckfilm till viss del beror på de strikt kommersiella intressen som står bakom merparten av den kultur vi konsumerar idag. Hollywood behöver helt enkelt nya områden att exploatera. En annan förklaring är min egna (delvis) relativitetsteori. Den hör på sätt och vis samman med den första och går ut på att gränserna hela tiden flyttas framåt i de kretsar som ursprungligen producerade den här formen av kultur bortom mainstream. När Hollywood kan göra blodiga Zombiefilmer är det helt enkelt dags att gå vidare till något, till intressantare.

 

 

På det hela taget en positiv utveckling

Nu kanske det låter som att jag inte direkt ser på den här utvecklingen med blida ögon. Men så ligger det faktiskt inte till. Enligt min uppfattningen ger ett Hollywood-intresse för en ny genre upphov till fler bra filmer inte färre. Inte främst för att Hollywood-produktionerna i sig är bra utan mer för att intresse för dem även ger uppmärksamhet till filmskapare som annars aldrig hade nått det allmänna medvetandet.